"Denna dag va jag i skolan redan tio i åtta, första gången på flera månader som jag var i tid.
även fast jag hade druckit fem shottar och tagit två piller så kände jag mig stolt.
såren på armarna kliade och de nya från inatt sved fortfarande. kollade upp på läraren som höll i en föroläsning i religion. jag ville så gärna berätta för henne. men jag skämdes. kollade ner i marken och försökte ha så lite ögonkontakt som möjligt.
men tror hon märkte att något va fel.
mina piller började verka mer och mer tillsammans med alkoholen och mådde mer och mer illa.
vad är det för fel på mig? vad har jag utsatt mig själv för? mår jag verkligen bättre av det här?
alla frågor började snurra i huvet, och visste inte ens vart jag var längre.
tror jag somnade sen.. för när jag vaknade satt läraren och skolsköterskan bredvid mig och alla andra var borta.

Två veckor senare visste alla om det, hela skolan alla lärare.. alla.
jag hade bara migsjälv att skylla, det var ju jag som berättade.
hur kunde jag vara så dum? samma dag ringde ungdomsmotagningen.
jag hade inga sjukdomar från överfallet. men jag var gravid!"