gammla bilder
vet inte vad det är med mig längre. känns som jag e 14 igen.
tänker tillbaka och kommer verkligen ihåg hur det var. gick till skolan, låste in sig på skoltoaletten. satt och grät. eller bara försöke somna till så tiden skulle gå snabbare. blev uppringd av lärare som ville att jag skulle komma till lektionen och av en annan lärare som ville att jag skulle komma till lärarumet och "mysa". när jag tänker tillbaka så känns det som igår. gick alltid med stora tjocktröjor, för jag var rädd att någon skulle se mina armar. de som inte redan visste. men inte brydde sig. som alla säger "man gör det för uppmärksamhet". om jag tänker efter riktigt noga så vet jag itne varför jag började. det kanske va för uppmärksamhet, eller för att trodde att jag skulle må bättre. för jag visste ingen annan som gjorde det, så jag vet itne igentligen. men det känndes bättre. för stunden, och jag va tvungen att göra mer och mer. och mådde bara sämre och sämre. det är svårt. riktigt svår att förklara för folk varför. det är nog den frågan jag har fått mest genom åren.. "varför?". och det går itne att svara på.
jag gick alltid till skolan. nästan varje dag. och jag tyckte om att folk frågade hur det var, även fast jag inte svarade. jag ville att någon skulle se, se hur riktigt dåligt jag mådde. men kunde ändå inte berätta att jag mådde dåligt eftersom jag inte kunde svara på varför. jag undrade det varjde dag själv. tyckte bara att allt negativt hände mig. bara mig. och nu förstår jag hur egoistisk jag va. eftersom jag brydde mig inte om någon annan än migsjälv. men jag ville ju bara att någon skulle märka? och det tog säkert 2 år innan någon gjorde det.
dom märkte att jag kom på mindre och mindre lektioner. jag va och festade med min ena och yngsta lärare på kvällarna, och åkte tillsammans med honom till skolan på dagarna. jag gjorde som sagt allt för att någon skulle märka mig, för jag ville verkligen ha hjälp. ville prata med någon. men blev bara svikna av alla vuxna. alla jag berättade för gick vidare till nästa som gick vidare till nästa som gick vidare till mina föräldrar.
så har väldigt svårt att lita på folk.
aja, jag fattar om ni inte orkar läsa, och ni fattar säkert nada. men jag va tvungen att skriva av mig lite.
gammla bilder också. va väl runt 14-15.
Ibalnd tänker man tillbaka väldigt mycket..
Frågestund på bloggen, kika gärna in och ställ en fråga till mej :)
Kram!
