det kanske tar en evighet innan jag förstår min ensamhet.

Jag skulle vilja fälla ut mina vingar och flyga iväg. Jag vill flyga långt, långt bort där jag kan få vara ensam precis så länge jag vill. Jag vill kunna bestämma när jag vill vara ensam, och när jag behöver sällskap. Inte bara bli undangömd i det ensama av alla andra...för ensamhet är fint när man valt det själv, men hemskt när andra valt det åt en.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0