Vad jag saknar allting som va ibland, sammtidigt som jag ångrara massa saker. Ångar hur jag har mått i flera år. Hur kan en person rycka ne någron annan så mycket utan att man märker det själv.

Börjar märka de nu när jag automatiskt säger förlåt till allt, fast jag inte vet varför jag ber om ursäkt när jag inte behöver det. Hur en person kan ända någon så mycket. Mår bra nu. Mår bra med migsjälv.

 

Gjorde dåliga beslut förra året, ville ha alla ifrån mig, va taskig mot alla jag känner. ett himmla dåligt beslut av mig. e jätte glad för de vänner jag har kvar, och dom kommer jag aldrig lämna. Med saknar sammtidigt en annan person. Hon kommer dock aldrig att förlåta mig som vän. och jag förstår henne verkligen. Jag skulle inte ha gjort det själv. 

Jag fattar då inte hur jag kunde vara så taskig mot någon. Att jag mådde dåligt själv kanske var en ursäkt, eller att jag inte ville att någon skulle komma nära för jag ville inte förlora någon mer. det kanske också är en ursäkt men det räcker inte. Finns inget jag kan göra, inget räcker. och jag förstår det själv. Men jag känneer saknaden. vännskapen och allt vi gjorde tillsammans. saknar allt vi delad. Men jag vet själv at förlåt inte räcker och det kommer aldrig bli som förr.