Men strax får jag känslan av oro, någonting gnager inuti mig.

Jag andas tyngre när jag känner att luften är för tunn, eller är det något fel på mig?

Jag kan inte andas, jag får panik.

Allting snurrar och ingenting känns verkligt.Nu dör jag!

Men lika fort som känslan av död kom, gick den över.

Jag vet vad det är, men jag blir lika rädd varenda gång.

Jag vet att jag behöver hjälp, men så länge jag mår bra förtränger jag det.

Jag blir rädd för allting, jag vill inte gå ut.

Men ingen ser det på mig, min mask är glad. jag är bra på att ljuga

jag kämpar varje dag, medans alla andra tror att allt är bra.
"det var ju så länge sen du måde dåligt"
nej det var länge sen jag vistade det, och länge sen jag skar mig.
men det betyder inte att allting är bra nu.
ja, jag har kommit ur mitt självskadebetende.
men om det inte blir bättre snart så vet jag inte hur länge jag kommer kunna hålla imot.